Våga ifrågasätta

Moderaten Kent Persson skriver så klokt om vårt eget parti, att det är viktigt att fortsätta utvecklas, att inte stanna upp, att inte riskera att drabbas av hybris. Väljarna vinns varje dag. Detta får inte glömmas bort. Enstaka opinionsundersökningar eller undersökningar som ger M rekordsiffror som kanske inte beror på att just M är det ultimata valet för de tillfrågade, utan för att S helt och hållet tappat styrfart, kan snabbt vända. Detta måste vi aktiva moderater ständigt hålla i åtanke. Det är också bra, för det sporrar oss till fortsatt politikutveckling, gör att vi inte sjunker djupare ned i sofforna utan fortsätter att vara ute och samtala med människor och söka de stora samhällsutmaningarna.

Stefan Stern, tidigare statssekreterare och stabschef (S) tillhör inte de socialdemokrater människor i allmänhet har hört talas om. Mer en person som ”verkat utan att synas”. Och inom parentes ingen jag strävat efter att lära känna bättre, om nu det har med saken att göra… MEN, det han idag skriver på DN Debatt om Socialdemokraternas vägval framöver är på sitt sätt lika klokt i förhållande till hans parti som det Kent Persson skriver om Moderaterna. Stern varnar för att socialdemokraterna är på väg att spela bort sin egen trovärdighet i välfärdsfrågorna. Om hans debattinlägg läses och diskuteras med stort allvar av de som tänker sig att (S) ska återta sin plats i opinionsligan, kan något hända.

Fast särskilt troligt är det nog inte, i alla fall från min utsiktspunkt. De är få, de socialdemokrater som öppet söker nya lösningar för en ny framtid, men fler som så innerligt längtar tillbaks till gamla tider att man blundar inför  framtiden.

Bluffakturor – klart för hearing

En återkommande fråga som fått ny näring den senaste tiden är den om bluffakturor, om företag som betalar en faktura för en produkt man aldrig beställt eller ens fått, men gör det för att man är rädd för att hamna i Kronofogdens register och därmed också råka illa ut om de skulle utsättas för en kreditprövning och kanske gå miste om ett lån.

I Civilutskottet ska vi i början av nästa år behandla motioner som tar upp denna problematik. Det är många ledamöter som föreslår olika former av åtgärder.

Jag föreslog därför mina allianskollegor i utskottet att vi skulle föreslå utskottet att göra en särskild hearing i detta ämne. Där kan man lyssna på olika aktörer och få information om vad Kronofogden gör, hur Polisen arbetar, hur Svensk Handels svarta lista används och mycket, mycket mer. Allt för att sedan kunna behandla motionerna med så mycket egen kunskap i ryggen som möjligt.

Förslaget presenterades idag i utskottet av vår vice ordförande Jan Ertsborn (fp) och hela utskottet ställde sig eniga och ansåg det vara en god idé.

Döm då om min förvåning när jag senare under dagen läser ett pressmeddelande från Veronica Palm, socialdemokratisk ordförande i Civilutskottet med rubriken ”Bluffakturor en fråga för riksdagen” där hon i princip tar åt sig äran för att denna hearing kommer till stånd.

Hon är ordförande i utskottet, men sannerligen inte den som lade förslaget. Visst var det bra att hon och hennes partikamrater ville vara med på den idé jag hade.

Men större än så var faktiskt inte hennes insats.

 

Föräldrabråk ska inte hindra barn från att få vård

Det finns många barn som har behövt vård och sociala insatser men aldrig fått dem. Skälet? De har föräldrar som har gemensam vårdnad om barnet men som inte har kunnat enas. Och eftersom delad vårdnad faktiskt betyder delad vårdnad, så har inte den ena förälderns godkännande räckt. Båda ska vara med om de beslut som fattas. Med allt vad det inneburit för barnet. Föräldrabråk kan vara förödande!

Nu finns ett lagförslag om att stärka barns möjligheter att få vård och sociala insatser när föräldrar med delad vårdnad inte kommer överens, här är länken till regeringens pressmeddelande, där också lagrådsremissen finns.

Om allt går vägen ska ingen förälder – hur osams hon eller han än är med sitt ex – efter den 1 april nästa år kunna hindra att barnet får den vård det både behöver och har rätt till. Inte en dag för tidigt!

Svårare för bluffande företag

Det är förstås en mardröm att vara företagare och hamna i register om betalningsföreläggande om man hamnat där pga av oseriösa skojare. Därför är det en synnerligen god nyhet att läsa om hur kreditupplysningsbranchen själva gått samman och avtalat sig emellan att inte ta med anmärkningar som härstammar från bolag som finns på Svensk Handels varningslista – d v s företag som fått många klagomål på sig om falska fakturor eller ohederliga försäljningsmetoder.

Här finns en länk till en artikel som belyser frågan.

Och här är en lista på de företag som gjort överenskommelsen:

• UC AB
• Syna AB
• Soliditet
• Business Check
• Creditsafe
• Dun & Bradstreet
• Decidas Info ab
• Intrum Justitia Sverige AB

Fia – inte bara ett sällskapsspel

De jobbar med att få funktionshindrade ut i jobb. Och har hittills ett fantastiskt resultat – 30 % av deltagarna har kommit vidare och har någon form av arbete! Vad jag pratar om? Ett projekt som drivs av handikapporganisationer i Jönköping. Fia me’ knuff, heter det, där Fia i det här fallet står för Funktionshindrade I Arbete.

I måndags när jag besökte gruppen stod glädjen högt i tak hos dem. Projektet hade utnämts till ”Årets Initivativ” under Jönköpingsgalan. Och jag håller med juryn – det var ett sällsynt gott val man gjort!

Vi diskuterade värdet av ett jobb. Hur viktigt det är för var och en som har en arbetsplats att gå till. Hur skönt det är att kunna längta till fredagskvällen. Och hur viktigt det är att göra extra mycket ansträngningar för att så många som möjligt ska kunna känna den känslan. Carina och hennes kollegor berättade för mig hur de jobbar med att hitta praktikplatser, hur man informerar arbetsgivare och hur man stöttar de personer som provar på att jobba. Extra roligt att få veta detta, eftersom jag för några år sedan besökte gruppen tillsammans med dåvarande Socialförsäkringsminister Cristina Husmark och fick höra hur man startade projektet.

Nu är snart projekttiden slut. Frågan är vad det blir i framtiden. Om det går att utveckla? Det beror förstås på många faktorer. För egen del är jag imponerad av resultatet. Och om det är den knuffen som behövs för att arbetsgivare och arbetstagare ska kunna hitta varandra, så är väl FIA ett utmärkt val!

På bilden finns Kenneth, Camilla, Birgitta, Carina och Eva tillsammans med diplom och vackra blommor

Vänster drar åt höger

”Vänstern drar åt höger” kanske man skulle kunna vitsa till det, efter att Ulla Andersson i dagens Expressen för fram förslaget om VAB-pengar för vård av föräldrar. Samma förslag som Moderatkvinnorna länge har drivit – fast vi kallade det för VAF (Vård av förälder). Förslaget finns beskrivet i Moderatkvinnornas Framtidsprogram  som antogs under 2008, och beskrivs också i en artikel i Svenska Dagbladet den19 april samma år.

 Men strunt i att det är ett ”gammalt” Moderatkvinnoförslag som Ulla Andersson driver. Ett bra förslag är värt att lyfta av fler partier. Så välkommen, Ulla!

 För förslaget handlar om att det finns ett samhällsproblem. Ett uppdämt behov av att underlätta livet för de kvinnor, men även män, som fastnat i den svåra situationen att balansera det egna familjelivet med arbetet och att samtidigt se sina åldrande och skröpliga föräldrar behöva dem mer och mer.   

Idag finns ingen som helst möjlighet för vare sig män eller kvinnor som har vanliga jobb att hjälpa sina föräldrar, följa med på sjukhusbesök mm, förutom att använda semesterdagar eller tjänstledighet utan lön. Samtidigt är det till största delen kvinnor som likt förbaskat gör det som behövs. För att det måste göras. För att hemtjänsten inte kan ersätta allt hur bra den än är. Så här skrev en person till mig

”… Då måste jag antingen vara tjänstledig från mitt arbete eller utnyttja mina semesterdagar, som jag så väl behöver till vila och rekreation. … Jag har varit i kontakt med försäkringskassan angående närståendepenning, men den betalas ut bara om den anhörige är i livets slutskede…”

 Det finns de som inte tror att VAF är bra för kvinnor. Tvärtom, säger jag! Här har vi identifierat ett problem som alldeles särskilt drabbar kvinnor. I dagsläget är det just kvinnor som med trixande, knixande och utnyttjande av semesterdagar och annat balanserar sig fram genom livet. Det är självklart att män också ska ta sitt ansvar för sina föräldrar. VAF eller Föräldra-VAB är på intet sätt något hinder för det, tvärtom. Genom möjligheten till vaf-dagar för stöd till förälder, ger vi både kvinnor och män ett redskap.

Och om Ulla Andersson gillar ett Moderatförslag så är det bara att gratulera henne!

 

Vem bråkar?

”Storbråk i M” står det på Svenska Dagbladets förstasida idag. Det handlar om kvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser, en fråga som med jämna mellanrum lyfts, och där Svenskans rubriksättare får det att låta som det är nästintill krig (!) i Moderaterna. Men oj, oj, oj – om man tycker att diskussioner om kvoteringens nytta eller ej är det samma som bråk, då har man inte stora pretentioner på vad ”stort bråk” är! (Själv lutar jag mer åt att det som verkar pågå i socialdemokraternas riksdagsgrupp med anledning av deras budgetförslag, har en viss dragning åt någon form av bråk, i alla fall så här utifrån betraktat … )

 Att ha en klar uppfattning i en fråga som kommer att diskuteras på vår kommande partistämma, det är inte att vara ute efter bråk. Det är att diskutera. Det får man göra. Det ska man göra. Det är därför vi har stämmor. Om någon inte har samma uppfattning som någon annan betraktas det inte som ett bråk, det är ett sätt att föra diskussionen vidare och utvecklingen framåt.  

 För egen del avvisar jag tanken på kvotering av kvinnor till börsbolags styrelser, det finns flera skäl till det, senast redovisade jag det i en artikel i Newsmill den 9 mars i år.

 Inför den moderata partistämman i höst kommer frågan att diskuteras. Den moderata partistyrelsen föreslår inte att kvotering införs – bäst att poängtera det, om någon skulle tro något annat – däremot skriver man i sitt svar att man är öppen för att diskutera reglerna för bolagsstyrelsers standard. Detta svar har satt igång en diskussion på många plan. Det är bra. Inte minst därför att frågan om jämställdhet kommer att lyftas och det är viktigt. Kvinnors och mäns olika situation och levnadsvillkor behöver stort utrymme i vår politik!

Ref: SvD Politik direkt 

 

Varför så rädd för lite ålder?

Jag har inga småbarn. Behöver inte vabba. Har inga problem med tonåringar som väntar på skjuts hit eller dit, har en man som klarar sig själv. Är aldrig sjuk, har ju inga barn som drar hem bacillusker till mig. Jag har inga svårigheter med att jobba över, ändra tider, vara flexibel på alla sätt och vis. Borde vara en arbetsgivare dröm.

Men jag är 63. Och har nu varit arbetslös nästan 1,5 år. Söker allt jag kan komma på. Men kommer inte ens på intervju. När jag pratar med människor i beslutsfattande ställning håller de med. Din ålder är sådan att du inte skulle vara aktuell hos oss. Säger de utan att blinka.

Så berättade Ulla för mig idag, när vi träffades. Ulla som är ett under av servicekänsla, som jag har mött många gånger under åren - då  när hon var kvar på det jobb hon älskade och trivdes med. Ett jobb hon inte längre har. Hon är inte intresserad av att se sig själv som gammal och förbrukad. ”Jag vill jobba, jag vill göra nytta, jag vill fortfarande vara med i matschen” säger hon. ”Jag kan inte tänka mig att gå i pension när jag har så mycket kvar att ge”. Och vi diskuterar det märkliga fenomen hon är med om. Att hon – som egentligen skulle vara den man mest efterfrågade – är den som är minst intressant. Till och med så lite att hennes ansökningar läggs åt sidan. Inte för bristande kunskaper eller meriter. Utan för att hon har några år på nacken.

Det här är ett stort bekymmer. För Ulla, absolut. Men också för hela arbetsmarknaden. Vi pratar mycket om att lotsa in unga människor i arbetslivet, men att vara 50+, 55+ eller 60+ är idag  ingen fördel. Lika svårt det är att få in en fot på arbetsmarknaden när man är en färsking, lika svårt verkar det vara när man passerat något osynligt datum.

Visst borde kloka arbetsgivare begripa bättre än så?

Ur led på akuten

Jag trodde trappan var slut. Men tog istället ett kliv rätt ut i luften. Det var på Nässjö Centralstation i går kväll, jag var på väg hem, men hamnade istället på Akutmottagningen i Jönköping. Så nu är jag tacksam för att jag är vänsterhänt, det dröjer ett tag innan högern är med i matchen igen.

Ett par timmar på akuten ger  upplevelser. För egen del är jag  imponerad av proffessionalitet, lugn och tålamod hos all personal. Min lilla blessyr var säkert en av kvällens minst viktiga, men den behövdes skötas,  det kom flera personer på bår eller med rullstol. En ung kvinna som hade råkat ut för något under idrottande – det verkade så på klädeln. När jag gick därifrån satt ett par föräldrar med ett litet barn i väntrummet, klart de var oroliga för något när de uppsöker akuten kl 23 på kvällen! och en kvinna hade gått in i en riktigt rejäl dörrkarm …

Och värt att notera: I den kvinnodominerade värld, som ju vården är, träffade jag en hel hög män. Undersköterskan som lade om mitt finger var man, sjuksköterskan var man och doktorn var man. Har det samband med att akuten är mer ”fartfylld” än exempelvis geriatriken?

Pumpa värme – bra exportprodukt

- Jag har pryat här, med det du gör! Sade jag till Caroline som stod och lödde rör, när jag träffade henne på IVT i Tranås idag.

- Hur gick det då? frågade hon, vänligt.

- Jag var bara här i tre dagar, svarade jag lite undvikande.

- Oj, sade hon. Var det så illa?

Fast så illa var det inte, även om lät så. År 2004 var jag på IVT och gjorde en praktik via SPN, Sällskapet Politik Näringsliv. Där är syftet att få politiker att komma ut i verkligheten, att förstå hur det är, att se möjligheter och utmaningar. Jag har tagit möjligheten till pryo flera gånger, och en av dem, var som sagt på IVT i Tranås. Bra dagar, där jag fick chans att gå igenom i princip hela företaget, själv jobba på lödstationen men också träffa både marknads-, utvecklings- och andra avdelningar.

Idag besökte jag IVT igen. Men nu heter de Bosch Thermoteknik. Och för den som inte känner till det – det är de som gör värmepumpar. Förr hette företaget IVT, lite mer välkänt kanske. Det är många som har en IVT-pump i sin närhet. Själva installerade maken och jag en luft-vatten-pump av detta märke för några år sedan. Och är glada för det. Våra värmekostnader sjönk betydligt. Att vi valde IVT är inte konstigt – jag kunde inte tänka mig något annat efter allt jag lärt mig om kvalitetstänkande och flöden och processer i Tranås

IVT har en intressant historia. Företaget startade -68 av en brinnande person – Elis Petersson. Det var en knackig resa ett tag, och så småningom köptes företaget av Lars Kastengren. År 1995 hade man 60 anställda. Idag är man 500 personer på företaget. Och sedan 2005 ägs det av Bosch. Men varumärket är fortfarande IVT, det är man rädd om.

IVT bygger idag 40 000 maskiner per år. Marknaden i Sverige är inte längre svårbearbetad, vi svenskar har lärt oss att tänka värmepumpar och bergvärme och värmeslingor på olika sätt.

Det är annorlunda i övriga Europa. Där har IVT, Nibe och Danfoss – tre svenska bolag – nästan 30 % av den totala marknaden. Det är bara det att marknaden än så länge är oerhört liten för värmepumpar. Man har knappt börjat använda dessa produkter där. Det är fortfarande olja och gas som dominerar.

Så tanken svindlar. OM eller NÄR övriga länder i Europa börjar tänka värmepumpar istället. Då går det åt många! Sverige har ännu inte 10 miljoner invånare. I EU är vi ungefär 500 miljoner. Vår inhemska miljö-industri har alla möjligheter i världen att växa!