Med jämna mellanrum tar prostitutionsdebatten fart igen. Prostitutionsmotståndare utmålas som torra, fantasilösa och frigida – den sort som ju ingen vettig människa kan tro på i något enda sammanhang. Och prostitutionsförespråkare utmålar sig som frihetsförkämpar och försvarar företeelsen. Ofta med uttryck som att sälja sin kropp till sex är som att sälja vilken vara som helst.
Som frivilligt säljer sex. Som gillar det. Så trött jag är på detta sätt att försöka vinkla debatten och på så sätt rättfärdiga prostitution.
Det är för mig obegripligt att någon överhuvudtaget kan hävda att nästan all sexhandel i Sverige sker av fri vilja. Att det finns, är ingen hemlighet. Några personer ställer sig upp och hävdar sin rätt till prostitution och menar att det de gör är ett eget, fritt val. Att de är en utomordentligt liten grupp och att de allra flesta som säljer sina kroppar inte alls är i prostitutionssvängen för att det är självvalt, det låtsas förespråkarna inte om.
Det låter så enkelt: ett avtal mellan två människor. Som att köpa fönsterputsning ungefär. Men låt mig citera ur en artikel i en morgontidning från i somras om gatuprostitutionen, där polis och socialarbetare intervjuats:
Om köparna: ”De är män i alla åldrar, medelålders välklädda män, kutryggiga män i slitna fritidsjackor, både blonda svennar och invandrarmän.”
Om kvinnorna: ”De människor vi möter är trasiga individer. Jag har arbetat här i tre år, min kollega i 20 år. Vi har hittills inte mött några ”lyckliga horor” här”.
Nej, låt oss istället inse att de som prostituerar sig har ett gemensamt; nästan ingen av dem har valt att prostituera sig för att det är ett fritt val. De säljer sex för att det är enda möjligheten att få ihop de pengar de behöver. Till knark. Till sin familj någonstans i världen, eller för att någon skickat ut dem på gatan.
Sexköpslagen kom till för att bekämpa prostitutionen. Inte de prostituerade. Utan de som köper. För utan köpare så finns ingen marknad för säljaren heller. Och för att säljarna i de allra flesta fall var så trasiga och såriga individer. Människor som sålde sin heder, sin själ.
Det gör mig beklämd att det finns människor som inte ser längre än näsan räcker. Som blundar för vilka människor det är som säljer sex. Som blundar för att det är personer som behöver hjälp och stöd.
Än så länge har jag inte hört en enda av förespråkarna säga att de gärna skulle vilja ha en mamma som säljer sex, en syster som säljer sex och/eller en en dotter som är eller blir sexsäljare. Så mycket för det fria valet och individens rätt alltså.
Gatuprostitutionen i Sverige har ökat. Både polis och socialarbetare ser att den prostitution som gick under jorden när sexköpslagen trädde i kraft, nu har blivit mer öppen igen. Nu finns horor att köpa både på Internet och på gatan.
Ingen har blivit lyckligare av det.